A Nordic Breeze

… och knytis och lek i La Cruz

Det här är staden där gudarna föddes, det är i alla fall det
som den övergivna stadens namn betyder. Om det nu var så, så måste gudarna ha
flyttat därifrån för varför skulle annars en så imponerande stor och mäktig
stad gå tillbaka, bli plundrad och övergiven? Teotihuacán kan också betyda
”platsen där människan blev gud” Kanske var det därför staden blev tom….

Vi vandrade på Calzada de los Muertos, de dödas gata, och
klättrade upp på både månens och solens pyramid. Solens pyramid är dryga 70
meter hög, i botten har den samma mått som Cheopspyramiden men den har en annan
lutning och är inte lika hög. Utsikten från pyramiderna över hela
Teotihuacan och dalen är imponerande.

This is the
city where the gods were born, at least that is the name of the abandoned city.
If this is true, the gods must have moved somewhere else. Otherwise such an
impressive big and powerful city would never have been sacked, burnt and
abandoned… Teotihuacán can also be translated to “the place where men became
gods” Maybe that is why all people disappeared from here….

We walked
The Causeway of the Dead and climbed the Pyramids of the Moon and the Sun. The
Pyramid of the Sun is more than 70m high, its base is almost the same size as
that of the Pyramid of Cheops, but another angle that makes it lower. The view
from the pyramids over Teotihuacán and the valley is impressive.

Knölvalarna kommer in till Bahia de Banderas från december
till april för att kalva och hitta en ny partner. Vi fick se val varje gång vi
gav oss ut. Så otroligt häftigt att komma nära dem, se kraften i deras hopp,
höra deras utblås och, om vi är tillräckligt nära, t o m känna lukten av dem.

The
humpback whales come to the Banderas Bay from December to April to give birth
and mate. We saw whales every time we went sailing. Incredibly impressing to
get close to them and see them jump, even hear when they breathe and, if close
enough, even smell them.

I Altavista, Nayarit, bodde Tecoxquinfolket innan de europeiska erövrarna tog över marken. Vi gjorde sällskap med Kenta Anaes och Fluentas besättnigar och besökte deras mer än 2000 år gamla hällristningar och heliga plats. Korset symboliserade de fyra riktningarna och universums enhet, virveln stod för vinden. Poolen med det klara vattnet är kungens badkar, eller La Pila del Rey.

We visited the petroglyphs in Altavista with the crews of Kenta Anae and Fluenta. The stones were carved by the Tecoxquin more than 2000 years ago. The cross symbolized the four directions and unity of universe and the swirl represented the wind. We also dipped our toes in the cold water in The Kings Basin, or La Pila del Rey

Efter ett par varma veckor med segling, ankring, snorkling,
vattenlek och hiking kom vi till något som skulle kunna vara civilisation. Vi
behövde stanna i Puerto Escondidos marina för lite uppdatering av tvätt och
mat. Marinan kändes som tagen ur någon creepy film. Vi möttes av en läskigt
leende man som driver shoppen, går överallt och håller koll på allt. Varje gång
vi gått mot marinans utgång har vi mött en gående gammal man på precis samma
ställe, som varje gång lyft på kepsen och sagt samma hälsningsfras. Överallt
annars är det tomt. Restaurangen är tom på gäster. Många herrelösa båtar ligger
för ankar. Varje morgon är det radio med rapporter och väder, men var finns
människorna som pratar? Vilken tur att vi inte blev fast, tvi tvi. Vi kastade loss.

Vi åkte bil upp till den allra första missionsstationen, San
Javier. Det är verkligen imponerande vad missionärerna gjorde. Hur tog de sig
egentligen upp? Vad tog de med sig? Vad var det som drev dem? De människor som
levde här innan var tre olika “stammar”. De hade inga hus eller fasta
boplatser, inga kläder, verktyg endast av sten. Man kan förstå att de måste ha
blivit imponerade av vad kyrkans män byggde och hur de brukade marken. Men det
var ju inte bara det imponerande som omvälvde dem, de var så illa tvungna att
tro på den rätte guden om de ville ha sina kroppar hela och livet i behåll.

Vi blev medbjudna på en promenad till en familjs ägor i
utkanten av staden. Nja, eller by, bara 200 boende. Säkert var det en välbärgad
familj som bjöd oss på rundvandring, de hade massor med höns, olika fruktträd,
olivodling, lydiga hundar, snälla pojkar. Det var verkligen stora marker som
varit i familjens ägor i mer än hundra år. Vi var så välkomna att plocka mango,
och fick olika smakprov på nya små frukter.

På söndag ska vi in till den lilla gamla (turistiga) staden
Loreto för att handla frukt, de har leverans då, dvs bättre utbud och rabatt.
Mmm hoppas de har riktigt bra med frukt då. Sen blir det några nya ankringsplatser
innan vi styr tillbaka över Sea of Cortez mot San Blas och sedan La Cruz.

…och det är verkligen skönt här. Även fast det är som en
never-ending story med allt jobb och fix som är på en båt. Elmotorn till
ankarspelet, batteri till dingen, kylskåpet, Davitsen (dingelyftaren),
badplattformen, märka kätting, kontaktorn till genset, nya fästpunkter på
dingen…. och så dagens lätta: watermakern.

Tur att Per är tekniker. De två första veckorna i
“hemmahamnen” La Cruz var alltså fyllda av jobb, men även trevligt
umgänge för oss alla. Dessutom gillar vi lilla enkla staden La Cruz och de som
bor där.

Vi tog buss in till staden Puerto Vallarta en dag för att
uppleva den större staden och handla lite mer nödvändigheter till båten. Ett
superbra köp var en mixer. Efter att ha blivit med mixer så har det blivit
smoothie till lunch varje dag. Avokado, melon, grapefrukt, lime, banan, apelsin
och gurka, man tager vad man haver (och vad som är lagommoget) och mixar ihop,
mmm gott.

Vi tar liten buss om vi ska någonstans och åka buss i Mexiko
gör man så här: När du vill åka med så vinkar du till bussen, behöver inte vara
vid en busshållplats. När du vill gå av så visslar du två korta visslingar,
behöver inte heller vara vid en busshållplats. Betalar gör du när du går på,
eller när du går av. Enkelt sätt att åka buss.

Vi har säkert sagt det förut, men här kommer det igen.
Mexikanarna är genuint vänliga och ärliga. Vår nygamla dingemotor har lång rigg
och den bör vara kort till den här dingen. Det kom därför en säljare/mekaniker
för Yamaha för att titta om han skulle kunna byta till kort åt oss. Ja, visst
skulle han kunna göra det… men det skulle bli dyrt, sa han. Han föreslog
därför att vi själva kunde göra en annan lösning som fiskarna brukar göra till
sina båtar. Han föreslog att vi skulle sätta fast en hård bit planka på dingen
så att motorn skulle komma högre upp och vi då inte skulle behöva byta. Det
blir inte riktigt lika kort men bra nog, tyckte han. Nja, vi vill ju hellre ha
en kort rigg, vi får se om han kommer tillbaka med tid och pris för det.

Vi lämnade fastlandet och seglade mot Puerto Balandra,
utanför La Paz. Två dygn till havs tog oss ca 400 nm. Det var ett lugnt hav. Vi
hade många besök av delfiner, en hel del sköldpaddor, boobyfåglar som försökte
lifta och rockor. Den sista delfinflocken gjorde ett långt, stilla sällskap i
den heeelt stilla Bahia de los Muertos (De dödas bukt). Efter att ha svarat på
Amandas önskan om hopp upp luften gav de sig sedan sakta iväg. Är det vi som
studerar delfiner eller de som studerar oss? Vi blev också noga, och nära,
studerade och fotograferade av militärpolis när vi med dryga 12 nm passerade
fängelseöarna Tres Marias.

Vårt första stopp
blev ett par tre nätter i Puerto Balandra. Här blev det snorkling och
dyk i vatten som vi tyckte var väldigt uppfriskande, ca 25 grader. Det var
skönt med våtdräkt. Den torra luften gjorde att vi inte heller tyckte att
luftens 30 grader var så varma. Vi hikade och klättrade upp bland stenar,
lavasten och kaktusar. Det är verkligen skillnad när man kommer nära sån här
natur mot att bara se den på håll, man (dvs vi) måste komma nära för att
uppleva den som vacker och intressant.

Vi åkte sedan till den kalifornienlika staden La Paz, ja den
är mycket mer kalifornienlik än området som är Breezes “hemmahamn”.
Några dagars jobb och sen bilhyrning. Bilturerna tog oss till andra sidan av
halvön. Vi har åkt och sett kaktusar, klippor, sand, öken, kaktusar, rovfåglar,
gamar, kor och kaktusar….

Igår kom värmen hit, ca 38 grader. I bukten där vi är har
havet kallast temperatur, bara 26 svala grader, ja det är svalt… Det ska bli
skönt när vi är klara med båtfixet (never-ending) och seglar längre norrut.

I morgon är vår plan att segla till Espiritu Santos. Ska bli
skönt att komma bort, till nåt nytt, se nåt mer. Rastlösheten finns nog hos oss
alla, eller om det är längtan till det nya. Vi har fixat dingen idag, och
handlat massa frukt, grönt och yoghurt, fisken räknar vi med att fånga. Vårt
första stopp blir nog längst norrut på ön, du vet, det finns en sjölejonkoloni
där utanför…. dem vill vi träffa…
Sitter nu efter god middag i La Paz, det är lördagskväll och malecon är
fullt av folk och liv.

Isla Pajarera, sjöfågel och gamar överallt, syrsorna hörs,
vågorna slår sakta in mot stranden. Det är varmt.

Bahia de Banderas är en av de största bukterna på Amerikas västkust. På södra sidan bukten ligger Yelapa. Till Yelapa går inga vägar, man kan bara komma hit med båt eller vandra över bergen. Hästar och åsnor används av alla och till allt.