The two days of sailing from Minerva Reefs to
Fiji were two days with strong wind, 25 – 40 knots, and rough sea. It was a
fast passage, it took us less than two days, and we had to reef as much as
possible to not arrive in the night, but it was not the most comfortable one.
It felt really good to arrive in the grey capital of Fiji.
De två dagarnas segling från Minerva till Fiji blev två
dagar med hård vind, 25 – 45 knop, och stora vågor. Det blev en snabb passage,
knappt två dagar, trots att vi revade så mycket som möjligt, men det var inte
den mest bekväma. Det kändes skönt att komma fram till Fijis grå huvudstad. 
Fiji is a country of 322 islands, and more than
500 smaller islets, that range from large volcanic ones with high mountains and
lush forests to sandy dry ones with limestone cliffs. Some say that you can get
the same variety in landforms and seascapes in a couple of days travelling
around Fiji that would take you months in the whole continent of Africa. So
whatever you are looking for, if not snow and ice, you will probably find it
here in the middle of the Pacific.
Fiji är ett land som består av 322 öar och mer än 500
holmar. Här kan du stiga iland och utforska höga gröna berg med frodiga gröna
skogar eller sandiga torra öar med kalkstensklippor. En del säger att du kan få
samma variation på landskap om du reser runt ett par dagar i Fiji som skulle ta
dig månader om du reste runt hela kontinenten Afrika. Så vad du än söker, så
länge det inte är snö och is, kan du säkert hitta det här i mitten av Stilla
Havet.
The capital Suva was our first stop in Fiji. The
British decided, 1877, to build up a new town on the largest island in Fiji and
make it the capital of Fiji instead of keeping the old one on the small island
Ovalau. Who else but the British would choose the rainiest side of the island
and start building the capital where only a few settlements were? Nowadays
however, it´s the largest city in the Pacific with a third of the population in
Fiji.
Huvudstaden Suva blev vårt första stop i Fiji. Britterna
bestämde 1877 att bygga en ny stad på den största ön i landet och göra den till
den nya huvudstaden istället för att behålla den gamla på den lilla ön Ovalau.
Vilka andra än britterna skulle välja den regnigaste sidan av ön och börja
bygga upp en huvudstad där det bara fanns ett par bosättningar? Nu,
hursomhelst, är Suva den största staden i Stilla Havet och har en tredjedel av
Fijis befolkning.
The reason for us to check in at Suva was
Chico. Chico, our dog who has travelled halfway round the world, who is filled
up with vaccinations and treatments and who also got a couple of exceptions
from Biosecurity regarding sailing to Fiji, was brought to the only place for
quarantine. He spent a week at the quarantine as the only dog, which meant he
spent his days at their office or in the big garden. Only sleeping time
in the cage. He got spoiled. And we had a great time in
Suva, stocking up with fruit and veggies and getting spoiled taking the taxi
every day.
Anledningen till att vi checkade in i Suva var Chico. Chico,
vår hund, som har rest halvvägs runt jorden, som är fylld med vaccinationer och
behandlingar och som fått ett par undantag från Biosecuritys regler om att
segla till Fiji, skulle sättas i karantän. Han fick en vecka i karantän som
enda hund, vilket gjorde att han spenderade dagarna på kontoret eller i den stora
trädgården. Buren användes bara för att sova i. Och vi hade en bra vecka i Suva,
vi handlade upp oss på frukt och grönt och blev bortskämda med att ta taxi varje
dag.
When Chico was released from quarantine and we had stocked up with everything we wanted or needed (found a great book shop by the Unversity of Fiji, the best book shop so far in the Pacific), we took off to the dry islands in the Yasawas and touristic Denarau. After some great time with friend boats we went to the marina Vuda Point. Vuda will be our base in the cyclone season but this time the reason was a new
gearbox. Does the boatwork never comes to an end?
När Chico blev frisläppt från karantän och vi hade handlat upp oss på allt vi önskade eller behövde (hittade den bästa bokhandeln vid universitet i Suva, den bästa hittills i hela Stilla Havet) så seglade vi västerut till de torra öarna i Yasawas och till turistiga Denarau
(kändes som en turistort i Medelhavet) Efter en del tid med gamla båtvänner blev vårt mål marinan Vuda Point. Den kommer att vara vår bas under cyklonsäsongen men den här gången var det för att byta till ny växellåda.
Tar båtjobb aldrig slut?
We travelled around the island by car when we were stranded on the hard, and got a
good look at the inland, the dry west side and the lush east side. The differences
in the eco-systems and the differences in cultures are clear; maybe the
comparison to experience the African continent in a couple of hours is correct.
When it comes to the wildlife though, you don’t see much, well the birds, the butterflies,
the frogs and the introduced mongoose are everywhere. The mongoose was
introduced to control rats at sugar fields. But they are agile predators which
choose their meals and that made them implicated in the extinction, or decline,
of several bird species, some endemic, in the islands. Since the 1950s control
of mongoose has been under investigation, but at least at Viti Levu we saw them
happily crossing the roads everywhere.
Vi körde runt Viti Levu med bil när vi ändå var strandade på land, och fick uppleva såväl berg
och floder, den torra västsidan och den frodiga östsidan. Skillnaderna i både
natur och kultur är tydliga, så kanske stämmer det där med att uppleva Afrikas
kontinent på ett par timmar. Men när det kommer till det vilda djurlivet fick
vi inte se mycket, jo det är fåglar, fjärilar och grodor överallt, och den
introducerade mungon överallt. Mungon togs hit för att fånga råttor på
sockerfälten, men de är snabba rovdjur som väljer sin egen mat och har därför
bidragit till att utrota, eller i vissa fall drastiskt minska, många
fågelarter, vissa endemiska för Fiji. Sedan 1950-talet har man försökt utrota
eller kraftigt minska antalet med mungos, men vi såg dem nästan överallt
lyckligt obekymrade springa över vägen.
The animal that Ella kept looking for was not
any of the wild ones but the horses. Horses are everywhere. They are a good way
of transportation in a country where a car is really expensive compared to the
salary. They carry men and they carry tools, they earn their own living. They
walk more or less free in between the jobs and the mares foal almost every
year. What else could be better?
Det djur som Ella höll utkik efter var inte något vilt, det
var hästar. Och hästar finns nästan överallt. De är ett bra transportmedel i
ett land där bilar är mycket dyra jämfört med löner. De fraktar och förflyttar
både män och deras verktyg. Mellan jobben går de mer eller mindre fria och
sköter sig själva, och stona fölar nästan varje år. Vad kunde vara bättre?
Fiji is a country with shops within walking distance almost anywhere. We drove a very remote dirt road between the sugarfields and found the smallest shopping centre. Perfect! What a great chance to get an ice cream or a cold drink. Per knocked and tried to call them, but no one heard him. The only other soul was their dog sleeping outside the entrance. We probably came the wrong time when they didn’t expect anyone to stop by, we had to drive on with nothing cold or
refreshing.
Fiji är ett land med små affärer inom gångavstånd nästan överallt. Vi körde den mest avlägsna grusvägen bland sockerfälten och hittade det allra minsta shoppingcentret. Perfekt! En glass eller något kallt att dricka skulle sitta fint. Per knackade och ropade, men inte en själ kom fram. Den enda, förutom vi, var deras sovande vakthund utanför dörren. Vi kom nog dit fel tid, mitt på dagen när det aldrig brukar komma förbi någon kund. Vi fick vi
köra vidare utan något kallt och uppfriskande.
In the old days, 500 BC to late 19th
century cannibalism was considered the ultimate revenge. Bodies of enemies were
either consumed on the battlefield or brought back to the village spirit house
where they were offered to the local war god before butchered, baked and eaten
on the gods’ behalf. We drove by the tomb of Fiji’s most notorious cannibal
outside Rakiraki, the northern part of Viti Levu. Udreudre, who lived in the
early 19th century, was probably one of the most notorious cannibals
ever. In his grave every stone represents a victim eaten by the chief, which
adds up to 872. Udreudre had an enormous appetite and consumed every piece of
his victims, he ate little else and didn’t share any parts of the bodies.
Från 500 f.Kr. till sena 1800-talet var kannibalism den
fulländade hämnden på en besegrad motståndare. Den besegrade blev antingen
uppäten på stridsfältet eller så togs kroppen hem till byn där den offrades
till den lokala krigsguden innan den styckades, kokades i jordugn och sedan åts
upp till gudarnas ära. Vi körde förbi graven där Fijis mest ökände kannibal
ligger begravd. Udreudre levde på första halvan av 1800-talet i norra Viti Levu
och hans grav ligger längs vägen i Rakiraki. Varje sten i Udreudres grav
representerar en av de kroppar han åt upp, det blir 872. Han hade en enorm
aptit och åt varje del av hans fienders kroppar, han åt nästan inget annat och
delade aldrig med sig.
When the job on Breeze finally was ready
and she was floating in the water again we set sail. We sailed along the north side
of Viti Levu and dropped our anchor at Viti Levu Bay since the weather forecast
said a cyclone was maybe building up. We took the dinghy to the little village
Navuniivi for the sevusevu and were welcomed and blessed. Navuniivi is a little
Methodist Fijian village with the friendliest calmest atmosphere and very well organised
and also the cleanest little village we´ve seen. We really liked it and were happy
that the weather gave us a reason to make an unplanned stop here.
När så arbetet på Breeze äntligen var klart och hon åter låg
i vattnet hissade vi segel igen. Vi seglade längs Viti Levs norra kust till öns
största bukt, Viti Levu Bay, väderprognosen sade att en cyklon kanske skulle
byggas upp och här ankrade vi säkert och skönt. Vi åkte in till byn Navuniivi
med vår sevusevu och fick vår välsignelse och vårt välkomnande. Navuniivi är
den allra finaste renaste lilla by vi sett med de allra vänligaste fijier. Vi gillade
verkligen vår tid här och var glada att vädret fått oss ankra här.
The people in the village told us about the road behind the village that led to their different fields and growings, and whenever there is a road or trail leading somewhere it is so tempting to see what
is on the other side of the hill or behind the curve, just to see where it
goes. So we decided to take a walk one of the days. And we walked to the other best side of the hill where we met Jakob.
Folket i byn berättade också om sina fältoch sina odlingar, och om vägen som leder till andra byar, och när det finns en väg eller stig är det så frestande att
se vart den leder och vad som finns på andra sidan berget eller bakom krönet. Så vi bestämde oss föratt ge oss ut på utflykt och kom till ännu en bästa sida av bergsåsen där vi träffade
Jakob.
Jakob invited us to his house where also his father, Joe Senior,
lives. Joe senior was in the army when he was young and had been doing his duty
in the Middle East and India. Now he was recovering from a stroke and went for
a walk every day, checking up the fields and how everyone was doing. In the
other houses in the settlement lived cousins, brothers, sisters and uncles. We
met Jakobs siblings Joe Junior and Samu and his sister Mary who just moved back
from Auckland. We were also invited for second breakfast by his uncle. We loved
the atmosphere and decided to come back the day after and go for a walk to the waterfall
with Jakob and his brother Samu.
Jakob bjöd in oss till sitt hus där hans far, Joe Senior,
också bor nu. Joe Senior var i arméen när han var ung, han hade haft sina
uppdrag i Mellanöstern och Indien, men aldrig under strid. Nu hade han flyttat
ihop med sin son och försökte återhämta sig efter en stroke, varje dag gick han
på promenad längs fälten och tittade till både odlingar och släktingar. I
bosättningen bor Jakobs farbröder och kusiner, bröder och systrar. Vi träffade
hans farbror som bjöd in oss på senfrukost, hans syster Mary som flyttat hem
från Nya Zeeland, hans bröder Joe Junior och Samu. Vi hade gärna stannat hela
dagen men bestämde att vi skulle koma tillbaka dagen efter för en tur upp till
vattenfallet med Jakob och hans bror Samu.
When we arrived the day after Samu and Joe were
ploughing, preparing for growing cassavas. They grow almost everything on their
land; aubergine, bananas, beans, cacao, chilli, corn, cucumber, herbs, lemons, potatoes,
tarot and tomatoes, well anything that grows would probably grow here; they also
have their fishponds with fresh water fish for everyone in the settlement but
mainly for selling to shops and restaurants.
När vi kom tillbaka dagen efter höll Samu och Joe på att
plöja, de skulle plantera kassava. Här odlar de nästan vad som helst, de odlar
aubergine, bananer, bönor, chili citroner, gurka, majs, potatis, tomater och
örter; nästan vad som helst kan växa här. De har också sin egen fiskodling med
färskvattenfisk, fisk för de som bor här men främst för att sälja på marknaden
och till affärer.
When the fish for dinner was taken up and the
plough was put aside we were all ready for the hike.
När dagens fisk var upplockad och plogen ställd åt sidan var
vi redo att ge oss av mot vattenfallet.
Joe and Samu Jr, four years old, showing the
way. Samu Jr sat on a horse before he was half a year old. And he really looked
like he was born in the saddle (no he couldn’t be, they don’t have any saddles,
they are all bareback riders who might have a jacket or a blanket to sit on). Samu´s
brown horse however listened to everything little Samu did with the rope instead
of snaffle and his very short legs.
Joe och Samu Jr, fyra år, visar oss vägen. Samu Jr satt på
hästrygg innan han ens blivit ett halvår. Och han såg verkligen ut som att han
var född i sadeln (men nej, det kunde han inte vara, här har de inga sadlar,
kanske en filt eller jacka bara att sitta på). Samus fuxfärgade häst lyssnade
och lydde sin lille ryttare hela tiden trots att han hade ett rep istället för
ett träns och så korta ben att de knappt räckte att skänkla med.
In the pond under the waterfall we could see
some fish and prawns, there are also eels living here. Jakob and Samu told us
that they sometimes walk up here in the evening, they wait for the moon and
then walk the little river back down to the settlement fishing the prawns. In the
morning they have their buckets full.
I dammen under vattenfallet kunde vi se en del fiskar och
små räkor, det finns också ål som bor här. Jakob och Samu berättade att de
ibland vandrar upp till vattenfallet på kvällen, väntar tills månen gått upp
och sedan vandrar ner i bäcken och fiskar räkor. På morgonen när de kommer
tillbaka till husen har de hinken full med färskvattenräkor.
In the pond under the waterfall we could see
some fish and prawns, there are also eels living here. Jakob and Samu told us
that they sometimes walk up here in the evening, they wait for the moon and
then walk the little river back down to the settlement fishing the prawns. In the
morning they have their buckets full.
I dammen under vattenfallet kunde vi se en del fiskar och
små räkor, det finns också ål som bor här. Jakob och Samu berättade att de
ibland vandrar upp till vattenfallet på kvällen, väntar tills månen gått upp
och sedan vandrar ner i bäcken och fiskar räkor. På morgonen när de kommer
tillbaka till husen har de hinken full med färskvattenräkor.
We took another trail back from the waterfall. Joe
picked us fresh cacao. It tastes quite good, like fresh toffee, the hard inside
of the seed is what is dried and prepared for cocoa.
Vi tog en liten annan väg tillbaka. Joe plockade färska
kakao till oss. Bönorna är goda att suga på, som en färsk karamell med hård
kärna, den hårda kärnan är vad som torkas och görs till kakao.
When the cacao fruit is yellow, it´s ready for
harvesting.
När kakaofrukten är gul är den klar att skördas.
It felt sad following the wind and leaving wonderful Navuniivi
in Viti Levu Bay. It is absolutely a place that we want to return to, hopefully
with our daughter Amanda, we wish that the weather will make it a place to go to when she arrives.
Det kändes nästan lite sorgset att segla ifrån guldkornet
Navuniivi i Viti Levu Bay, men vi kommer att segla tillbaka, förhoppningsvis
när vår dotter Amanda är med, så att hon också kan få ta del av vår absoluta favoritby på Viti Levu.
