We sailed to the Haapai group where our friends Georg and Jakob came for a visit. Haapai, where the islands are quite different from the Vavau-group, showed us the grey colours in the beginning. But it also delivered the most genuine villages and people, a bit different wildlife, and a perspective of the powers in the nature from the hurricane that hit the Haapai group early this year.

Vi seglade ner till Haapai-gruppen där våra vänner Georg och Jakob mönstrade på Breeze. Haapai, med öar som är rätt olika mot öarna i Vavau, bjöd på grå färger i början. Men vi fick också se de mest genuina byarna och uppleva mer traditionell tongansk kultur, och så fick vi också se spåren av krafterna i den orkan som drog över ögruppen i början på året.
Flying foxes and kingfishers just by the beach where we took the dinghy.

Flygande hundar och kungsfiskare, precis vid stranden där vi åkte med dingen.
Halloween, some scary creatures took the dinghy around the anchorage….

Halloween, några läskiga figurer tog dingen runt ankringsplatsen…
We needed a fire on the beach after meeting up with them, and a good dinner and peaceful monopoly game on our friend boat Lumbaz.

Vi behövde en brasa på stranden efter att ha träffat dem, och en god middag och fredligt monopolspel ombord på vår vänbåt Lumbaz.
Of course we went snorkelling in the beautiful blue. Really anjoyed it, so vivid and colourful and varied.

Självklart snorklade vi också i det vackra blå. Vi njöt verkligen av det, så levande och färggrannt och varierande.
In Haafeva we met almost everyone from the village one day. We were going for a walk to the eastern side and the village, and they were all doing the opposite, they went to the ferry dock on the western side for the delivery of the week.

På Haafeva mötte vi nästan alla från byn en dag. Vi ville gå på en promenad till östra sidan ön och byn, och byborna gjorde det motsatta, de gick till färjebryggan på den västra sidan för veckans leveranser med fraktskepp.
Veini, a woman that we met and talked to on the dock, asked her daughter Lepolo to guide us to the village and show us around. Lepolo took us to the school, the headmaster invited us the next day for a visit. We promised to bring some footballs (soccer balls) for the kids to use on the perfect lawn outside the school building.

Veini, en kvinna som vi mötte och pratade med på kajen, sa till hennes dotter Lepolo att ta med oss till byn och visa oss runt. Lepolo tog oss till skolan, huvudläraren bjöd in oss på besök dagen efter. Vi lovade att ta med ett par fotbollar som skolbarnen skulle kunna använda på den perfekta gräsmattan utanför skolbyggnaden.
When we came to the school the day after, they had prepared a new football field with goals. Everyone was prepared for playing, the schoolwork for the day was playing football with us sailors.

När vi kom till skolan dagen efter hade de gjort en fotbollsplan på skolgården med nya mål. Alla var förberedda på att spela fortboll, dagens skolarbete var att spela fotboll med oss seglare.And some other games with the footballs….

Och några andra lekar med fotbollar….
This is the school, the pupils and the teachers:

Här är skolan, eleverna och lärarna:
Veini really wanted to invite us for a traditional lunch at her house. We enjoyed her hospitality and food, one could say it provides a perspective on the appreciation and the importance of inviting guests to one´s home. Her son sang to us, traditional songs.

Veini ville verkligen bjuda in oss på en traditionell måltid. Vi mer än uppskattade hennes gästfrihet och mat, man skulle lätt kunna säga att det gav oss ett perspektiv på vikten av att förstå och uppskatta gästfrihet och viljan av att bjuda in gäster till ens hem. Hennes son sjöng för oss, traditionella sånger.
In the next weather window we sailed further south, towards the capital Nukualofa.

I nästa väderfönster seglade vi vidare söderut, mot huvudstaden Nukualofa.