Vad händer när man lämnar paradiset? Jo, bara för att man inte ska bli alltför bortskämd och kanske ta det goda som en självklarhet så gav sjöguden oss ett avbrutet vant, ett trasigt backstag och en trasig vang. Segelbåten blev till en motorbåt. Och besättningen blev inte glad. Att få reparationer gjorda, och få tag på reservdelar i Tonga blir nog allt annat än lätt. Det är som en historia utan slut, det där med båtjobb och att kunna ändra planer.
What happens when one leaves paradise? Well just to make sure that no one gets spoiled or takes things for granted the God of the Ocean gave us a broken shroud, a broken backstay and a broken vang. The sailing boat turned into a motorboat. The crew was anything but happy. To get the parts and the repairs done in Tonga might be anything but simple. It is like a never-ending story, the one regarding boat job and changing plans.
Som tur var så visade havsguden oss ändå det hav som dess namn lovar. Åtminstone de fem mittersta dagarna på passagen. Det var stilla, så stilla som världens största hav kan bli. Och kanske försökte havsguden även kompensera sin överreaktion med att ge oss två stora fina mahi mahi, eller guldmakrill. Men vi fick inte bli för fiskegiriga, tänkte havsguden, och såg till att den andra fisken bröt den stora fiskhaken.
Lucky enough the Ocean God let the ocean live up to its name. It was pacific, as pacific as the world’s largest ocean can be. And perhaps the Ocean God also tried to compensate for his overreaction when he gave us two really big mahi mahi, or dorado. Though we mustn’t get too greedy, the God thought, and made the second fish break the gaff.
Mahi manhin kom också till hjälp när vi skulle checka in i Vava´u, Tonga. Vi hade frysen fylld med fin fisk när vi närmade oss Vava´u, men slängde i alla fall ut kroken en sista gång. En till fisk skulle kunna vara bra för någon annan seglare som legat för ankar länge, tänkte vi. Nappet kom så precis innan vi skulle in i skärgården så vi lät fisken ligga kvar ute på däck. I Neiafu var det väldigt lågvatten och vinden låg på från fel håll, rakt mot kajen där man måste lägga sig för incheckning.. Vi gick ändå in till kajen och la till, men vinden, vågorna och vattendjupet höll på att knäcka både mantåg och stag, så passkontrollanten som kommit till vår båt höll med om att vi behövde lägga oss för ankar istället. Lite stressade och adrenalinstinna fick vi så ut Breeze från kajen för att släppa ankar. Passkontrollören tittade på fisken på akterdäck och sa: ”Det där blir en bra fisk för passkontrollen”. ”Ha ha, visst” svarade kapten Per som tog det som ett skämt. ”Den passar passkontrollen” vidhöll kontrollören ett par gånger till. Det var bara att räcka honom kniv, skärbräda och påse så att han kunde filea fisk medan vi gjorde klart ankringen. När så tulltjänsteman och hälsoinspektör kom ombord och tittade igenom kyl och frys och var tveksamma över det som låg i frysen så var det bara att ge dem varsin påse med mahi mahi också och vara glada. Det blev helt plötsligt inga problem med varken de andra frysta varorna eller soporna eller ev avgift för att vi inte kunde lägga till vid kaj. Man kan nog förstå varför fisken heter guldmakrill på svenska.
The mahi mahi was also a help when we checked in in Vava´u, Tonga. We had the freezer filled with the huge mahi mahi but still took a chance and threw the line a last time. A nice fish would be good for anyone who had been at the anchorage for a long time, we thought. We just got the fish on the hook before entering the Vava´u archipelago so we let it be on the aft deck. When we got Neiafu harbor it was really low water and wind from the wrong direction. We went to the quay but had to go out again since the dock would have broken both stays and rai otherwise,. The immigration officer that followed us out anchoring looked at the mahi mahi on deck and said: “ That is a good fish for the immigration”. “Ha, ha, sure” answered the captain who thought it was a joke. “It is good for the immigration”, the officer insisted. So we gave him a knife, a cutting-board and a plastic bag while we did the anchoring. He probably showed and told the health inspector and the customs officer about the fish. When they were on board and looked in our fridge and freezer and were a little bit doubtful about the frozen food we only had to give them a bag of mahi mahi. Then it was no problem with the remaining frozen food nor the garbage or the fee for anchoring when checking in. The fish truly is Dorado (golden).
