The Vava´u Group in the Kingdom of Tonga is almost like the Stockholm Archipelago, almost, but also different. Yes, it is an archipelago, one with green islands, neither very big nor high, but with both cliffs and beaches and old twisted trees. That makes it almost like Stockholm. But then there is the big difference, all the life in the water. There is coral, shells, nudibranch and anemones; there is all the fish, the whales, the turtles and the octopus. The Vava´u archipelago is also different from French Polynesia that we just came from, neither the low atolls nor the high green islands.
Vava´u i Tonga är nästan som Stockholms skärgård, nästan men också väldigt olika. Visst är det en skärgård med varken speciellt höga eller stora, men gröna öar med gamla väderbitna träd, och med både klippor och stränder. Ungefär som Stockholms skärgård. Men sen kommer den stora skillnaden, allt liv under vattnet. Det är koraller, snäckor, sjöanemoner och plattmask, det är fiskar, valar, sköldpaddor och bläckfiskar. Vava´u är också olika mot Franska Polynesien som vi precis kommit från. Det finns varken de låga atollerna eller de höga öarna.
Tonga is the oldest and last remaining Polynesian monarchy, and the only Pacific nation never brought under foreign rule. The first hereditary king Aho´eitu, born around 950, was the son of the beautiful Tongan maiden Va´epopua and the creator god Tangaloa. The kingdom then started to grow and with the help of fierce warriors and large double-hulled canoes the kingdom was once extended all the way from what we today say is Rotuma in the west and Tokealau in the north via the Lau Group, Wallis and Futuma and Samoa, to Niue in the east.
Kungariket Tonga är den äldsta polynesiska monarkin, och det enda land som alltid varit självständigt. Den första kungen med arvsrätt var kung Aho´eitu som föddes runt 950. Han var son till den vackra ungmön Va´epopua och skapelseguden Tangaloa. Kungariket började växa med hjälp av vilda krigare och stora katamarankanoter och sträckte sig som allra mest över det som idag är Rotuma i väster och Tokelau i norr via Lau-gruppen, Wallis and Futuma och Samoa till Niue i öster.
It used to be a high island in Vava´u but a very long time ago there were some old spirits in Samoa that looked out on the ocean from their tall mountains. Their mountains were so tall that they could see everywhere from there. Except when they looked south toward Tonga, then the Mt Talau stood in the way of their view. The spirits made a decision; they would go down to Tonga, cut the mountain down and put it on top of their own mountain so that they would come even higher up and see the whole world without any obstruction. One night, the spirits could only come out at night, they took their bush knives and went down to Tonga. They started cutting the top of the mountain. The people in Vava´u saw them; they started crowing like roosters and tried to fool the spirits that the sun was rising. The spirits didn´t fall for that trick, they finished cutting the top off the mountain and were just about to carry it to Samoa when the people in Vava´u called for Tafakula. Tafakula was a spirit of Tonga and she was famous for her cunning ways. Tafakula quickly went to the eastern side of the island where the sun rises. There she bent over, lifted up her skirts and exposed her buttocks to the moonlight. The Samoan spirits saw the bright moonlight reflected and thought the sun was rising. They instantly dropped the top of Mt Talau and fled back to Samoa. The Mt Talau has been flat ever since and what was once the top is now another island in the Vava´u archipelago.
En gång för länge sedan fanns i Vava´u en riktigt hög ö. Det var på den tiden som de gamla andarna i Samoa brukade sitta på sin höga ö och titta ut över världen. Deras ö var så hög att de kunde se överallt när de satt på dess topp. Överallt utom åt söder förbi Tonga där berget Talau stod i vägen för deras sikt. Andarna bestämde sig för att ta sig ner till Tonga och hugga av bergstoppen och istället ta med den hem till Samoa och sätta den på deras eget berg så att de skulle komma ännu högre upp och kunna se ännu längre bort. En natt, andarna kunde bara komma ut på natten, tog de med sig sina stora knivar och gick ner till Tonga där de började skära av toppen på berget. Men människorna i Vava´u såg vad de höll på med och började att gala som tuppar för att lura andarna att det var morgon. Det tricket gick inte andarna på, de skar av bergets topp och skulle precis ta hem den till Samoa när människorna i Vava´u kallade på Tafakula. Tafakula var en ande från Tonga som var känd för att hon var så smart och klurig. Tafakula gick direkt till den östra sidan om ön där solen går upp. Hon böjde sig fram, lyfte upp sina kjolar och lät fullmånen skina på hennes vita skinkor. Andarna från Samoa såg månens starka reflexer på hennes rumpa och trodde att solen höll på att gå upp. De släppte ögonblickligen bergstoppen i havet och flydde hem till Samoa. Ända sedan dess har Talau varit ett platt berg och det som en gång var bergstoppen blev istället en till ö i skärgården.
We went out of the water again. Guess who we met? The pig of the beach taking the bath of the day.
Upp ur vattnet igen. Gissa vem vi mötte på stranden? Grisen på täppan som tog dagens bad.
On the islands… horses, cows, goats; all walking more or less free, always keeping an eye on you, on you who is the visitor of their land.
På öarna… hästar, kor, getter. De går mer eller mindre fritt och lösa, håller hela tiden extra koll på dig, på dig som beträder deras land.
But what is the best, asking us, is under water. That is where you get the best variety in the wildlife, both the big and the small and all the colours. There are different anemone fish, both hiding and trying to chase you away, and the delicious batfish that Per and Francois caught. The first time we tried the batfish, yum yummy, super delicious. Go hunt them again! (Though the fish quickly learned to avoid the snorkelers with a spear.) And they caught a couple of big jacks, big enough for delicious potluck dinner for the crew of five boats. 
Men vad som är allra bäst, om du skulle fråga oss, är livet under vatten. Det är där som naturen visar bästa variationen, både i arter, storlek och färger. det finns söta olika anemonfiskar som både försöker gömma sig eller jaga iväg dig, och Per och Francois sköt delikata batfish för första gången. Supergoda, jaga dem igen! (Tyvärr lärde sig fisken snabbt att undvika snorklare med spjut.) Och så sköt de ett par riktigt stora jack, stora nog för fem goda fiskrätter till knytis för besättningarna på fem olika båtar. 
Vad händer när man lämnar paradiset? Jo, bara för att man inte ska bli alltför bortskämd och kanske ta det goda som en självklarhet så gav sjöguden oss ett avbrutet vant, ett trasigt backstag och en trasig vang. Segelbåten blev till en motorbåt. Och besättningen blev inte glad. Att få reparationer gjorda, och få tag på reservdelar i Tonga blir nog allt annat än lätt. Det är som en historia utan slut, det där med båtjobb och att kunna ändra planer.
Som tur var så visade havsguden oss ändå det hav som dess namn lovar. Åtminstone de fem mittersta dagarna på passagen. Det var stilla, så stilla som världens största hav kan bli. Och kanske försökte havsguden även kompensera sin överreaktion med att ge oss två stora fina mahi mahi, eller guldmakrill. Men vi fick inte bli för fiskegiriga, tänkte havsguden, och såg till att den andra fisken bröt den stora fiskhaken.
