The Story of the Breeze and the Mighty Island was something like this…..

“Stay with me”, the Spirit of the Mighty Island said. “I cannot let you go.”

“Yes, I need you”, the Breeze answered, and she gave away all her power and lay down in his mighty arms

A long time she was resting in the strong arms of the Mighty Island, until the Man came. He wanted to meet the other Islands. He looked for power to the Breeze, he searched and moved, he negotiated and bought, until a day when the Breeze once again was all full of power. He took her away from the Mighty Island and out into the Ocean where the Wind pushed her and the Waves carried her over the Ocean to Little Brother Island. The Breeze wanted the arms of the Mighty Island, and the Spirit of the Mighty Island wanted her back in his arms again. She tried to show the man that he needed to sail her back.

“The Mighty Island gave me all what I needed, all my energy. Will you understand it better if I take your energy away?” She asked and tried to restrain him from eating and cooking.

But Man took out, from one of his secret hidings, what was needed for preparing the most delicate dinner.

“I cannot live without the life that the Mighty Island gives me”, the Breeze told the Man, and she closed all the drops of new life-giving water that the Man needed.

The next morning the Man went to the Mighty Islands heart and got what he needed for the drops of life’s water.

“My heart breaks!” The Breeze cried, in tears.

And she showed the Man her crack where all the salty tears dripped and dripped and soon would fill her inner.

Finally the Man understood. He sailed her back to the Mighty Island where she now rests in his arms again. And Man? Yes the Man, once again, he tries to solve the mystery about the Breeze and the Mighty Island and their yearning for each other.

”Stanna hos mig”, sa den Stora Öns Ande. ”Jag är inte färdig med dig än.”

”Ja, jag behöver dig”, svarade Brisen. Och så gav hon bort alla sina krafter och la sig stilla i Stora Öns varma famn.

Länge låg Brisen i Öns trygga famn, ända tills Människan kom och ville bort till nya öar. Människan letade nya krafter till Brisen, han lagade och flyttade, han förhandlade och köpte, ända tills det en dag fanns nya starka krafter i Brisens inre. Han släppte henne fri och Vinden förde henne och Vågorna skjutsade henne till Stora Öns lillebror. Brisen ville tillbaka till Stora Ön och Stora Öns Ande ville ha henne igen. Hon försökte visa Människan att han skulle föra henne tillbaka.

”Stora Ön gav mig allt som jag behövde, all min energi. Förstår du bättre om jag tar din ifrån dig?” sa Brisen till Människan och försökte hindra dem att laga mat.

Men Människan plockade fram, ur sina gömmor, vad som behövdes för att laga den allra godaste måltiden.

”Jag klarar mig inte utan livet jag får av Stora Ön”, suckade Brisen och stängde av alla nya droppar till Människans livgivande vatten.

Men Människan tog sig en morgon, utan Brisens hjälp, till Öns hjärta och fick tag på vad som behövdes för livets goda droppar.

”Mitt hjärta brister!” grät Brisen och visade sin spricka där de salta tårarna droppade och droppade och snart skulle fylla hennes inre.

Människan förstod till sist. Han förde henne tillbaka den Store Ön där hon nu ligger tryggt omsluten av hans fasta armar. Och Människan? Ja Människan försöker än en gång lösa gåtan med Brisen och Ön och deras längtan för varandra.

This is the story of the Breeze and the Spirit of the Mighty Island. Is it true? Yes it is, well at least more or less. We will stay with the Island until the wounds on the Breeze are no more, and then, once again, the Waves and the Winds will carry and push her to new places, adventures and meetings.

Det här är historien om Brisen och Ön. Är den sann? Ja, det är den, i alla fall mer eller mindre. Vi ska stanna hos Ön tills alla såren på Brisen har läkt och då kommer Vågorna och Vinden att än en gång lyfta och föra henne till nya platser, äventyr och möten.