Vi tog dingen till Tuiahora som är som ett pass inne i
lagunen på östra sidan Bora Bora. Där
lär mantorna simma för att hitta den godaste och rikaste planktonmaten. Skaldjursplankton
för mantor betyder också att det är aningens grumligt i vattnet. Men vi hade
tur, helt ok klart, så det var bara att börja mantasöket….
We took the dinghy to Tuiahora that is almost
like a pass inside the lagoon, eastern side of Bora Bora. The mantas are often
swimming there looking for the richest tasteful plankton food. Planktons for
the mantas might also be pretty muddy water. But we were lucky, the water was
fairly clear, so we started looking for the mantas….
… och nästan på en gång kom vår första! Värdigt, stadigt
glidande, vidöppen mun, sakta simmade den över botten. Vacker! Det nästan lyste
om munnen på den och dess tecken var så tydliga. Så simmade den ut på det
djupare och ur sikt. Men matbordet var nog bra dukat för den för den kom
tillbaka och seglade sakta fram och tillbaka, fram och tillbaka, i långa svepande
loopar, helt obekymrad över de beundrande snorklarna och dykarna. Bryr de sig
om oss? Det verkar inte så, inte när man simmar med långsamma rörelser. Men kanske
att mantorna också är lite nyfikna? Eller är det bara vi simmare som önskar att
vi kan tyda deras loopar och svängar så?
… and almost as soon as we jumped into the water
the first one swam towards us! With dignity, firmly gliding, it floated over
the bottom. Beautiful! Its mouth was almost shining and the marks on its back
so plain. Then it swam out in the deeper blue and out of sight. But the blue
dining table was tempting; it came back and swam slowly back and forth, back
and forth, unconcerned about the admiring snorkelers and divers. Do they care
about us? It doesn´t seem like they do, not when we swim slowly and smoothly.
But maybe they are a little bit curious too? Or is that just our wishful
thinking?
Den större mantan ledde den mindre i svepande svängar över botten. Utrullade munfenor visade att det var lunchdags. Undrar hur ung den mindre var. En nyfödd manta är mer än en meter mellan vingspetsarna, den här kanske var en och en halv.
The larger manta was in charge of the loops, the smaller one followed. Uncurled cephalic fins meant it was lunch time. Wonder how old the small one was. A newborn manta is over a meter in width, this one was approx. one and a half.
Där nere, i det blå, ser ni pilarna? Det var där vi
simmade med de mäktiga mantorna.
Down there, in the blue, do you see the arrows?
That’s where we swam with the mighty mantas.
