Blog Image

A Nordic Breeze

Breeze blogg

Vi har försökt att få till en kombination av ett liv i Stockholm och ett mer äventyrligt liv på båt. Vi kommer här att berätta om resans alla äventyr, i såväl med- som motvind.

We have tried to combine a life back home in Stockholm with a more adventorous life on a yacht. Here we will tell you about our adventures.


Huahine Nui

Franska Polynesien 2013 - 2014 Posted on Tue, November 19, 2013 17:35:45

Huahine Nui, stora Huahine, och lilla staden Fare blev vårt
nästa stop. Vi kom dit när förberedelserna inför den stora paddeltävlingen Hawaiki
International förbereddes som bäst och fick nästan känslan av att det faktiskt
är en liten stad. Vi hyrde vespor och körde runt båda öarna, på alla vägar vi
kunde hitta, och fick uppleva gröna Huahine från land. Det blev besök på gamla
maraes, möte med de heliga blåögda ålarna och med vänliga huahinebor, en supergod
lunch med lokala färska räkor på södra sidan av Iti och så lite
papayaplockning.

Huahine Nui, Big Huahine, and the small town
Fare was our next stop. We got there in time for the preparations for the big
paddle competition; Hawaiki International, and that almost made the small town
to a town. We rented scooters and drove around both islands, on all the roads
that we could find, and really experienced the green island. We visited old
maraes, met the holy blue-eyed eels and friendly people, we got superb lunch, local fresh prawns, on the southern side of
Iti, and we picked some papaya.

Här skulle det göras fint på den lilla restaurangen på
Huahine Iti. Palmblad flätades
vackert runt alla stolpar och stöd.

Beautiful braiding and twisting of the
palm-leafs around all posts and supports on the small restaurant in Huahine Iti
.

Cyklande och fiskande pojkar på Huahine. Och gamla fiskfällor, byggda som stora V, som fortfarande lär användas.

Biking and fishing boys in Huahine, and the old fish traps, looking like V´s, in the water; we were told they were still in use (the traps…).




Huahine Iti och Paul

Franska Polynesien 2013 - 2014 Posted on Tue, November 19, 2013 16:58:08

Vi seglade till östra sidan Huahine och ankrade innanför
motu Murimahora. Här fick vi verkligen uppleva den polynesiska vänligheten. Vi
fick påhälsning av Paul nästan så fort som vi hade ankrat. Han berättade att
han stått på utsidan av motun och sett oss komma in och kom nu med papaya och
kokosnötter till oss. Paul hjälpte oss att öppna kokosnötterna och få ut det
goda vita. Han ville gärna ta med Per på fisketur nästa dag. Så blev det. Vi
skulle kunna säga som så att Pauls harpun var bättre än Pers på fiskejakten… eller
att fiskarna var lite för skygga och snabba och små för Pers harpun, men Paul
både sköt och filéade och delade med sig av papegojfisk, kirurgfisk och
läppfisk. Efter en gemensam fika med smoothie och muffins, gjord på mango från
Paul, berättade vi att ville vandra upp på Huahine Iti nästa dag. Paul åkte genast
hem till sig, hämtade en lokal fastighetskarta och visade oss noga var och hur
vi skulle gå och hur lång tid han trodde att det skulle ta. Det otroliga är att
Paul är döv och inte kan prata med röst, det enda han får fram är ”pau pau”. Vi
använde någon slags teckenspråk som var bra nog. Han berättade om sina
föräldrar som bor på Huahinde Nui, att han flugit till Tahitis sjukhus en gång
när han högg av sig en tå, att han klättrat upp för den branta delen på Huahine
Iti men att det skulle vara aaalldeles för svårt för oss. Han berättade att det
ibland kommer in val och delfin innanför revet, om hans planer att bygga något
för turister på hans mark, och så berättade han om sina snälla grannar och de
närmaste som är allt annat än trevliga. Men den allra bästa på ön måste vara
Paul, det tycker i alla fall vi, han är vänligheten personifierad och det är
imponerande hur mycket han kan berätta för oss med sina händer. Och valarna som han berättade att han sett
inne in lagunen fick vi se precis utanför revet när vi tog en vandring på
utsidan av motun.

We sailed to the eastern side of Huahine and
anchored between Huahine Iti and motu Murimahora. This is the place where we
really enjoyed the Polynesian friendliness.
Paul paddled to our boat, as soon as he could. He told us that he had seen us coming in when
he was walking on the outside of the motu, and he gave us with some papaya and
fresh coconuts from his trees. Paul helped us opening the coconuts to be sure
that we could enjoy them. He really wanted to go fishing with Per the next day.
And so they did. We could say that Paul’s harpoon was a little bit better… or
maybe the fish were a little too shy or fast or small for Per´s harpoon, but
Paul both shot and filleted parrotfish, surgeonfish and wrasse for us. We had smoothies
and muffins with mangos from Paul and told him that we wanted to go hiking up
the mountain the other day. Paul went home and came back with local map and
showed us carefully where we could walk and how long time it would take. The
incredible thing is that Paul is deaf and can´t talk with a voice, the only
thing he can say is “pau pau”. We used some kind of sign language that was good
enough. Paul told us about his parents who live in Huahine Nui; that he was taken to Tahiti hospital when he
cut a toe; that he had climbed the steep mountain on the island but that would
faaar too difficult for us. He told us that sometimes whales and dolphins come
into the bay. He told us about his plans of building something touristic on his
property and he talked about his good neighbors and the closest, the not good
ones. But the best man on the island must be Paul himself, at least if you ask
us, he is friendliness in person and it is impressing how he can tell us
everything with his hands. And the whales, that he told us that he had seen
inside the lagoon, we saw just outside the reef when we walked the motu.



Moorea

Franska Polynesien 2013 - 2014 Posted on Tue, November 19, 2013 16:37:59

Moorea är som en lillasysterö till Tahiti. På morgnarna går
färjorna med alla jobbpendlare in till Tahiti och jobb och så på
eftermiddagarna tillbaka till Moorea och den lugna lilla ön. Vi gillade henne
verkligen. Det var så skönt att komma bort från marinan och allt jobb med
båten. Nu fick vi chans att njuta. En riktigt rolig (ok, lite turistfixad)
aktivitet på Moorea var att snorkla med stingrockorna. De är så lena och nyfikna,
och tittar alltid efter lättserverad mat. En lokal man gav oss lite tonfisk att
fresta rockorna med. Han sa att vi skulle hålla tonfisken över deras huvud,
deras munnar är nämligen som de mest effektiva sugpropparna (ja, det är de, vi
kan säga att vi testade det). En av rockorna, vår favorit, kom tillbaka till
oss igen och igen, vi kände igen den på alla våra klappmärken uppe på det lena huvudet.

Moorea is like a small sister island of Tahiti.
In the mornings the commuter ferries go in to Tahiti and to work and then back
in the afternoon to the tranquil island Moorea with the more laid-back
atmosphere. We really liked Moorea. It was so good to get away from the marina
and all the work on the boat. Now we got a chance to enjoy. A really fun (and
al little touristic) thing to do was snorkeling with the stingrays. The
stingrays are so soft and curious, and always looking for some easy food. A
local man gave us some tuna to use as a temptation. He told us to keep the tuna
above their heads; their mouths are like the most efficient suction fans (yes
they are, we could say we tested their efficiency). One of the rays, a favorite, returned to us
over and over again, we recognized it from all the marks on the soft head where
we had caressed it.

Vi cyklade på gröna vackra Moorea, och tog dingetur ut på en
motu på revet.

We rented bikes on beautiful green Moorea, and
took the dinghy to a motu on the reef.

Vakthundar? Nja, men de försökte göra sitt jobb och vakta
snäckor som plockats. Men vilken hund vill inte hellre ha en klapp?

Watchdogs? Well, they did try to guard the
shells that were collected. But is there any dog that does not rather want a
pat on the back?



reparationer…..

Arbete ombord Posted on Tue, November 19, 2013 15:51:29

Paket och paket…. som julafton nästan… I alla fall när det
bara gäller att öppna dem. Sen kommer jobbet med dem. Jobb, jobb och så lite mer jobb. Vilken tur att
kapten också är tekniker. Per får skriva
mer och berätta om alla dessa veckors installerande, utbytande, ändringar,
smarta lösningar och omöjliga alternativ.

Parcels and parcels, almost like Christmas…. at least when opening them. After that comes all the work with them all. Luckily enough the captain is also a technician. Per will write and tell you about all these weeks with installing, changing, correcting, smart solutions and impossible alternatives.