Nästan sju veckor i Marquesas, vi kände oss färdiga och
kastade loss mot Tuamotus. Kanske var
Nuku Hiva också färdigt med oss, så fort vi kastat loss kom de tunga grå
molnen. Vi fick tre dygns översegling som bjöd på tre olika seglingar. Första dygnet:
styv kuling (17 m/s) och stormbyar (24 m/s) och 5 m vågor från sidan, sjösjuk
Sabina som undrar vad f-n hon håller på med det här för, och en nedrevad Breeze
så vi bara höll en fart på 4-5 knop. Nästa dygn bjöd på perfekta seglingsförutsättningar
med 10-12 m/s vind i slör, sol och 3 m vågor och Breeze susade fram i 8,5-9,5
knop. Javisst, det andra dygnet var det bästa, det som vi vill ha och segling
som skulle kunna visas som reklam om segling i Söderhavet…. Sista dygnet dog så
vinden ut helt och vi fick gå för motor i 18 timmar och lyssna på ett
irriterande vinande ljud vi inte hört förut (ja, man är konstant på sin vakt på
saker som kan gå sönder och skapa problem). Atollen Kauehi välkomnade oss sedan
med radiokontakt med två båtar och tre knops medström in genom revöppningen och
sedan stilla klart vatten i atollen. Vi ankrade i sydöstra delen av atollen i
sällskap av båtarna Elfrun och Wendy Ellen.
Almost seven weeks in Marquesas, we were ready
for sailing and something new. And maybe Nuku Hiva was ready for us to leave,
as soon as we took off the grey clouds appeared. The sailing took us three days
and nights under three different conditions. First day and night: 30 (sometimes
40) knots steady wind, four – five meter waves from the side, squalls, jib,
slow speed. Second: steady wind, 20 knots and steady speed, 7-8 knots. Third:
very little wind, engine needed. Oh yes, the second day was the best, what we
want and what could be used as an advertisement for sailing in the Pacific…. And
then, Kauehi welcomed us with radiocontacct with two other boats and current of
three knots and the clear water in the atoll. We anchored in the south west
part of the atoll with the company of Elfrun and Wendy Ellen.
