…. eller Fenua Enata (Människans land) som marqueserna
kallar sina öar, är den mest avlägsna övärlden i Polynesien. Här är endast sex
av de tolv öarna bebodda. Den förste europé som seglade hit var spanjoren
Mendaña år 1595. Det Mendaña lämnade efter sig var mer än 200 skjutna
marqueser, tre upphängda män och tre stora kors i ett träd som en varning.
Efter Mendaña upptäckte fler européer de marquesiska öarna och tog med vapen,
alkohol och sjukdomar, de tog även med marqueser till Peru för att bli slavar i
gruvorna. Idag bor ca 6000 människor på öarna, innan de europeiska sjöfararna
kom hit och ”upptäckte” öarna levde här
mer än 80 000 marqueser.
Vi fick en riktigt skön vandringstur på Tahuata, (Gryningen).
Ett par timmar tog det oss att gå det ca
sju kilometrarna mellan Vaitahu och Hapatoni. Det gick upp och det gick ner
bland olika grönska, det var varmt. När vi kom fram blev det fotbollsmatch
utanför den lilla affären, men först kall dricka och vilopaus i skuggan. Vägen
tillbaka gick betydligt snabbare, vi fick lift.
… or as the
Marqueseans say: Fenua Enata (The Land of Men), the most remote islands in
Polynesia. Only six of the twelve islands are inhabited.
The first European sailor to find the islands was Mendaña in 1596. What he and
his men left on their first visit was more than 200 killed Marquesians, three
hanging bodies and three large crosses as a warning. After that more Europeans
discovered the islands and brought firearms, alcohol and diseases and kidnapped
some Marquesians to work as slaves in the mines in Peru. Today approximately
6000 people live in the islands, before the islands were “discovered” by the
Europeans more than 80 000 people lived here
We had a great hike at Tahuata (the Dawn). It
took us a couple of hours to walk up and down the green, sometimes lush, always
hot island. When we got to Hapatoni we sure needed a break in the shade with
some cold drinks before we could play football, or soccer. Going back was much
easier, a couple of ladies gave us a lift.